Blogg

Vem sätter gränserna

Vi vill att så många som möjligt, så länge som möjligt ska vara aktiva inom idrotten.
Hur arbetar vi i föreningarna med detta? Följer vi upp de som slutar och ställer frågan varför? Om vi får svar på denna frågan, gör vi något åt det?

Många barn börjar idrotta i olika idrotter, vilket naturligtvis är mycket positivt. Men vi har tyvärr väldigt många som slutar med sin idrott i tidig ålder. Varför?
Den frågan löser man inte med ett enkelt svar. Men det finns säkert många vägar att gå för att hålla barnen och ungdomars intresse vid liv längre inom idrotten. Gör vi det?

I mitt jobb träffar jag föreningsmänniskor i alla dess former. Vid en sådan träff, så fick jag information om en ungdom som slutat med sin idrott vid 15-års ålder.
Naturligtvis blev jag nyfiken och fick träffa denna person för ett samtal.
Personen vill inte nämnas vid namn och nämns därför i inlägget som X.

X började med sin idrott vid 4-års ålder. Det fanns intresse för andra idrotter, men denna idrott var den som lockade mest.
Redan vid en ålder av 8 år pratar X om en satsning på sin idrott, vilket innebar mer träning och en del matcher.
Idrotten var rolig, utmanande och utvecklande.

Drivkraften för X var att bli så bra som möjligt och X satte rätt hård press på sig själv både under träning och match. Men X kände också en press från lagkamrater och ledare.
Vid 12-års ålder är träningsmängden väldigt hög. Men det var fortfarande väldigt roligt, dock inte matcherna. Träningarna var det som X tyckte om allra mest.
X berättar att flera av X kompisar, som också är med i samma förening, säger samma sak. Det är kul att träna, men inte matcherna.

Olyckan är framme för drygt ett år sedan. X skadar sig (inte i sin idrott). Trots skadan fortsätter X att träna, men till slut är det stopp.
Ett längre uppehåll (ca 9 månader) tvingas X till.
När X kommer tillbaka till träning igen, så upptäcker X att motivationen mer eller mindre försvunnit. Beslutet om att sluta, kommer bara efter några månader.
X är inte villig att lägga så mycket tid på sin träning som idrotten kräver. Men det finns inget alternativ. Det är antingen allt eller inget.
Beslutet är inte lätt. X tycker fortfarande att denna idrott är väldigt kul och skulle fortsatt om det fanns en möjlighet att fortsätta med enklare och mindre träning.

I samtalet slås man av olika saker. Började i väldigt tidig ålder. Varför? Kräver idrotten att barn ska börja i tidig ålder? Vi vill att barn och ungdomar ska idrotta hela livet. Om vi börjar i så här tidig ålder, med mycket träning dessutom, så är risken väldigt stor att vi tröttar ut de aktiva. Tidig specialisering?
Mängden av träning är väldigt hög, även det i tidig ålder. Det ges inte utrymme att prova på andra idrotter, eller syssla med så mycket annat överhuvudtaget.

Det finns inget alternativ. Antingen är du med, eller inte. Är du med, då måste du träna mycket, och oavsett vad du tycker, så måste du tävla.
Är det detta som idrotten vill? Är det ett tävlingssystem som ska forma träning och aktivitet för barn och ungdomar? Livslångt idrottande?

Vi pratar också om ifall det finns någon annan idrott som X skulle kunna tänka sig att vara aktiv i istället.
”Ja (två idrotter nämns), men jag tror inte jag får vara med, eftersom de har kommit så långt i sin idrott, så de skulle nog se mig som att vara i vägen”.
Detta har jag hört många gånger tidigare, dessutom i mycket lägre åldrar. Har idrotten rätt att säga nej till barn och ungdomar? I vilken ålder i så fall?
Det blir väldigt märkligt. Vi säger att du måste specialisera dig i tidig ålder, träna mycket. När du sedan inte vill, kan, så har vi tyvärr inget alternativ…

Jag hade en sista fråga på vårt samtal.
”Vi leker med tanken om att du så småningom får egna barn….” längre hann jag inte. Svaret kom direkt: ”Jag kommer inte låta mina barn idrotta i denna idrott”.

Detta är tyvärr ingen ovanlig berättelse. Den finns alltför ofta inom olika idrotter.
Det står utom allt tvivel att här har vi två stora förlorare, självklart X, men även idrotten.
Idrotten förlorar på kort sikt, en aktiv. På lång sikt, en presumtiv ledare och en som inte kommer att introducera sina barn till idrotten. Kanske/förmodligen även kompisarnas barn till idrotten.

Detta inlägget kommer inom kort att följas upp med några inlägg till kring detta ämne.
Debattera gärna. Kommentera gärna.