Blogg

Hur viktigt är det att vinna?

Jag fick höra en liten solskenshistoria i början på veckan.
En turnering för pojkar födda -06 spelades den gångna helgen.
Finalen blev oerhört jämn och slutade oavgjort efter full tid. Men så kan ju inte en final sluta. EN vinnare måste naturligtvis koras. Eller?
Arrangören önskade en fortsättning. Domarna ville få till ett avgörande. Men ledarna ville annat.
Det blev som ledarna önskade. Matchen slutade med ett oavgjort resultat.
Jag kan inte påminna mig om att jag hört talas om detta tidigare. En final som slutat där ingen vinnare korats.

Det värmde gott i hjärtat när jag fick den här historian till mig.
Istället för att kora en vinnare, och inte minst, en förlorare, så fick man i mina ögon två vinnarlag.
Två lag bestående av unga killar som säkert kom med ett leende till nästa träning, och säkert fick ett minne att berätta för andra när dom blir äldre.
Jag är också övertygad om att ledarna kommer att bli ihågkomna för en lång tid framöver:)

Hur får vi fler barn och ungdomar att fortsätta idrotta längre?
Svaret på den frågan är naturligtvis inte enkel och kan inte ges med ETT svar.
Men en sådan här sak som hände i denna turneringen kommer ju inte få barnen att sluta i alla fall.

Om man skulle tänka efter och ställa sig frågorna, ”Varför introducerade jag mitt/mina barn till idrotten? Varför vill jag att mitt/mina barn ska fortsätta idrotta?”
Vilka svar blir det? Nej, jag tänker inte ge er svaren. De svaren sitter ni själva inne med. Jag har bara mina svar.
När jag själv idrottade var det till en början det som kallades spontanidrott. Ett gäng som var på en lekplats eller liknande och någon hade en boll med sig, så delade man upp och spelade.
Så småningom kom jag med i en förening där jag tränade och spelade matcher. Men spontanidrotten fortsatte. Det var fotboll, tennis, innebandy, landhockey, volleyboll, handboll m.m.
Den andra idrotten som jag gillade mycket var bordtennis. Även här tillhörde jag en förening.
Jag minns inte hur det gick för de lagen som jag spelade i, eller hur långt jag gick i turneringar. Jag minns hur kul jag hade. Jag minns vilka bra ledare jag hade på den tiden.
Jag önskar att mina barn får uppleva de sakerna när jag introducerar dem till idrotten.
Att de, som jag, får med sig många positiva minnen, som gör att de kommer att fortsätta inom idrotten hela livet.

Tills nästa gång, ha de gott därute