Blogg

Domaren är mänsklig

Rubriken Domaren är mänsklig, är tagen från den skylten som jag skrivit om tidigare i den här bloggen.
För ett par veckor sedan fick jag ett ”ansikte” på just denna rubriken.

Jag träffade en person som nyligen kommit hem från att ha varit en domarna i en match. Han var rätt nere. När jag frågade hur det var med honom, fick jag till svar: ”Jag mår rätt kass faktiskt”.
Jag undrade naturligtvis varför, var på han svarade: ”Äh, jag missade en solklar offside igår, som det blev mål på”
Han berättade att han knappt sovit den natten och mådde ganska kasst fortfarande. Någon annan frågade hur länge en sådan sak sitter i. Han svarade: ”Brukar släppa när jag träffar mina barn”.

Jag såg SVT sporten kvällen innan. Här gick man igenom de olika matcherna som hade spelats. Naturligtvis tog man upp den här situationen.
En tydlig offside, inget att snacka om. Ett misstag hade gjorts. ”Fotbollsexperterna” kunde också nöjt sig med just det. Det var ett misstag. Men nej, det här vevades om ett antal gånger och ord som användes i sammanhanget var bl.a. ”Skandal” och ”Katastrof”. Detta är inget nytt. Det är tydligen det här vi ska lägga fokus på i pauser och efter matcher som sänds på tv.
Våra experter ska göra bedömningar, inte domarinsatsen, utan på situationer som händer på planen. Ibland läggs det mer tid på detta, än på själva spelet. Det är dock lite skillnad att sitta och göra sina bedömningar när man har tillgång uppritade linjer när bollen slås och alla former av vinklar som situationerna visas i. När domarna ute på planen ska ta sina beslut, så har inte de direkt tillgång till denna tekniken.
Jag tror inte att jag är den enda som tycker att det är tröttsamt att det ska läggas tid på det här efter matcherna. Borde finnas annat att lägga mycket större fokus på.
Hmm… just det, Domaren är mänsklig. Precis som spelarna som missar öppet mål, spelaren som missar en passning, brytning eller annat som sker ute på planen/idrottsanläggningen/hallen.

När jag föreläst för föräldrar kring Skylten och vi pratar kring den här rubriken, så brukar jag rekommendera föräldrarna att testa att gå ut och döma på en träning, för att testa hur lätt/svårt det är. Det går fort och beslut ska tas snabbt. Inte alltid det enklaste. Och nej, man får inte se någon repris på tv för att eventuellt rätta till ett domslut:)
Sedan är det en sak att vara domare under en träning. Vi vet att det finns lite mer när det ”gäller”. Det finns andra som vill påverka besluten. Publik, spelare och ledare. Tål att tänkas på.

Jahapp, vad har detta inlägget på en Barn- och Ungdomsblogg att göra?
Jag tänkte försöka knyta ihop den säcken lite.
Ni har säkert hört det här någon gång: ”Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör”.
Så om vi vuxna skäller och gnäller på de som dömer matcherna, vad tror vi då att våra barn gör? Och om våra barn och ungdomar sitter och lyssnar på bl.a. det här eftersnacket som ofta diskuterar domarna, vad tror vi det leder till?
Det är problem inom flera idrotter med rekrytering av domare, så borde vi inte försöka göra vad vi kan för att få fler domare?

Tänker också lite på det här med just ordet domare. Är det ett för ”laddat” ord? Är det rätt att exempelvis kalla 14-15 åriga tjejer och killar får domare?
Jag har inget bättre ord än matchledare (kom gärna med andra förslag). En kille eller tjej som helt enkelt leder matchen/tävlingen. För det är ju egentligen det som de här personer har till uppgift att göra.
Kanske ge dessa en lite annorlunda utbildning, självklart regler och dess tolkningar, men även utbildning så att de kan vara en del av barnen och ungdomarnas utbildning/utveckling.
Bara en tanke. Kanske är den knepig, kanske är den något att fundera på.

Det är allas vårt ansvar att se till att alla inblanda i matcher/tävlingar får en bra miljö. Detta gäller självklart även den/de personen/personerna som ska leda dessa.
Lägg fokus på barnen och ungdomarnas prestationer istället, spara kraft och energi till detta. Och vill ni göra skillnad, glöm inte att berömma och stötta de som leder matcherna/tävlingarna. De kommer att uppskatta detta och kanske fortsätta vara verksamma i den rollen i många år framöver:)

Det var allt för nu.
Vi hörs o ses därute